Äntligen kväll
Som jag har längtat efter detta idag, att det ska bli kväll.
Att Rebecca har lagt sig och man får lite inre frid. Egen tid. Finns det nåt skönare än när den infinner sig efter en hård eftermiddag med en supertrotsig och envis unge. Tror inte det.
Med en kopp te framför sig kan man inte klaga.
Det blev en jobbig dag idag. Jag hade tänkt åka från firman tidigt, men det dök upp bra jobb och jag blev kvar där. Körde bilar hit och dit och det var fullt upp.
I morgon ska jag få sovmorgon. Bara därför kommer jag inte kunna sova länge. Men bara vetskapen om att kunna ligga kvar i sängen är mycket värd.
Jonathan ska köra Becca till dagis och jag ska vila och komma in senare till jobbet.
Fortfarande inga större kännetecken på att bebisen vill komma ut. Har massa förvärkar men inga med den styrkan man borde ha. Tror den trivs i min mage. Eller också vågar den inte komma ut när den hör Rebecca gnälla skrika och gråta hela tiden...
Nu ska jag umgås några minuter innan jag somnar.
