Förlossningsberättelse
FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE
Lördag den 5 april hade jag lite mera och betydligt starkare förvärkar än tidigare, så jag förstod att något var på gång. Vi åkte runt och fixade div. saker på dagen, bla. var på firman, inhandlade presenter mm. Vid middagen fick jag täta och regelbundna värkar så vi åkte in kl 19.30. Framme på HS blev jag kopplad till ctg och värkarna avstannade. Typiskt! Vi blev ordinerade en lång promenad och sen var det koll igen. Under promenaden hade jag många värkar men det avstannade när vi gjorde kollen - igen!
Vi åkte hem och jag badade, åt mackor och försökte sova. Men så fort jag slumrade kom en OND värk så jag fick ingen ro och vila. Nu började det trycka på mot ryggslutet också. Jag kunde bara inte stå ut hemma längre och vi åkte tillbaks till en kaotisk och överfull förlossningsavdelning. Hela 08 området hade lika överfullt fick vi veta.
Vi blev kvar i över 3 timmar på intagningsrummet. Det fanns inga rum att få, så där vankade vi omkring i korridoren och följde dramatiken när personalen slet som djur och folk spottade ur sig sina bebisar...
Till slut kom en BM (Åsa från Barnmorskorna på svt) och sa att hon fixat ett rum till oss- det största och bästa! Några minuter senare hittar jag min bästa vän lustgasen och allt känns mycket bättre. Jag hänger över sängen och andas lustgas. Hur skönt som helst. Klockan är nu 04.26 (läser i journalen).
07.45 får jag EDA och livet börjar leka igen. Helt otrolig smärtlindring.
Är uppe och går ett par timmar i korridoren och på rummet.
10.20 tar BM hål på hinnan och vattnet forsar. Inget drastiskt verkar hända så 11.45 sätts värkstimulerande dropp in och värkarna blir nu mera kännbara. Edan hjälper nu inte lika mkt så lustgasen höjs till 70/30.
12.42 blir jag undersökt och det är bra tryck i värkarna.
Jag står på knä i sängen och tror att snart är det över. Det tror jag läääänge...
15.43 krystvärkar och jag läggs i gynläge med tanke på att bebisen kan vara stor.
15.48 Natalie Isabell Heller föds. 4305 g 52 cm.
Hon fastnade mellan 2 värkar med huvudet och BM agerar genom att dra ut henne i armen hon får tag på. (De misstänkte att hon ev fått en plexusskada men nu använder hon armen perfekt).
Hon var helt blå-lila när hon kom ut och hade ingen muskeltonus så de klippte navelsträngen och sprang ut med henne till akutrummet. Jag hann inte fatta någonting, var bara glad att hon var ute och jag skulle få vila efter alla dessa sömnlösa timmar.
15.54 kommer moderkakan ut. Sen var det dags för BM att ta fram nål och tråd...
20.06 flyttades vi upp till BB avdelningen. Jag hoppade in i duschen och kände mig genast pigg och fräsch igen.
Jag säger bara: ALDRIG att jag gör detta en gång till!!!
Huuuu, du skrämmer mig! Nu vågar jag inte skaffa barn längre...